Virrpanna som man e så har det visat sej att jag har missuppfattat min beställning vad det gäller min nya cykel... Tyckte ju att den såg lite rolig ut med sina små hjul. Kan ju säga att det tog inte lång stund förrän jag bestämde mej för att lämna tillbaka den, om det nu går??? De skulle höra av sej i morgon. Men för säkerhets skull har jag redan lagt ut den på blocket om någon e intresserad, givetvis till reducerat pris.... Att det
ALLTID ska bli fel när jag gör nåt :(... Har ju länge funderat över om även jag har
ADHD å har varit iväg på två bedömningsamtal inför ev utredning.
Så i slutet av Augusti ska jag få besked, å jag hoppas verkligen dom förstår hur viktigt det är för mej att få göra detta, vilken hjälp jag skulle kunna få.
Nu finns det säkert en hel del där ute som tänker å funderar över på vad mina beskymmer är, då de kanske inte är så tydliga utåt sett. Att jobba för mej är min räddning då min vardag oftast ger mej ett kaos inombords vilket resulterar i att jag blir väldigt arg å nedstämd, vilket olyckligtvis går ut över dom jag
ÄLSKAR mest...min familj. Sen har jag fruktansvärt svårt för att sova, min hjärna sover aldrig å det känns som den jobbar allra mest när jag ska försöka sova. Det har gått så långt att jag har fullkomligt tappat förmågan av att kunna vara helt avslappnad vilket har fått en konsekvens av ständigt nackstelhet och ont i axlar. Har skaffat mej en bettskena för att jag biter ihop så på natten å har även försökt att gå på massage. Men massagen gick bara inte pga att jag inte kunde slappna av. Vissa dagar är bättre än andra å jag styrs hela tiden av impulser, därav alla missförstånd å misstag som då blir, tyvärr.
Har även tappat mycket av den sociala biten då jag känner att jag inte har ork att hålla fokus å intresse uppe. Klart att sömnen å att ha tre barn påverkar men jag har
ALLTID känt att jag inte är som andra å därför måste jag ta tag i detta nu
INNAN jag hamnar i en depression.
Så om någon tycker att jag inte är som jag brukar, att jag uppfattas lite frånvarande å ointresserad, ta inte åt er!
Jag har
ALLTID varit mycket medveten om mina fel å brister men har inte vetat hur jag ska hantera dom, så när Linus fick sin
ADHD diagnos för snart två årsedan så kände jag mej manad att söka hjälp.Har ju alltid sagt att jag känner igen mej så i Linus. Men inte förrän nu har jag orkat ta tag i det å det känns väldigt bra. Så nu väntar jag med spänning å framför allt hopp på att jag ska få göra denna utredning så att jag kan få lite perspektiv över mitt liv å framför allt en förståelse till mitt ibland omogna å egoistiska beteende. Även få förståelse å upprättelse för hur jag har betett mej som barn, i skolan framför allt. Men det är icke att förglömma att jag som barn även haft det väldigt jobbigt hemma med mycket alkohol å droger inblandade. Något som ständigt gör sej påmint med tanke på att jag idag inte har någon kontakt med varken min mamma eller pappa. Jag mår inte dåligt av att inte ha någon kontakt med dom snarare tvärtom. Men det finns en saknad av att HA en mamma å pappa, men inte just dom.... Detta är bara ett "litet" utdrag om en trasig barndom, oförmågan att känna sej nöjd och ovetskapen om varför jag är som jag är....
Så ta hand om er och var rädd om dom ni älskar.
KRAM ♥
