***EN MORS KAMP***

I går hyrde vi filmen "Låt den rätte komma in" vilket kanske inte var det bästa filmvalet just då pga av jag redan var mycket sårad å besviken på att det i dag år 2009 finns föräldrar som tycker det e ok att man bjuder alla killar i klassen utan en.... trodde att vi vuxna skulle vara förebilder åt våra barn å vägleda dom rätt i livet, men jag måste ha misstagit mej???!!!??? Att frysa ut andra verkar för vissa människor vara helt ok, så länge man bara kan ljuga den frågande föräldern rätt upp i ansiktet å säga att Linus visst inte var den enda killen som INTE var bjuden.
Att ha ett barn med ADHD e en kamp för sej, sen att då få veta detta känns som en käftsmäll, som att slå på någon som redan ligger ner.... Det e inte den uteblivande inbjudan i sej som gör mest ont, utan vetskapen om att min Linus nu känner sej ännu mer utanför, att hans kamp om att "passa in" å få vara en i "gänget" plötsligt skapat ett ännu längre avstånd än innan. För det är ju det man vill mest av allt, att få vara som alla andra å bli accepterad för den man är. Med eller utan ADHD ska inte spela någon roll.... Men tyvärr ser ju vårt samhälle ut såhär i dag å mobbning å utanförskap går bara lägre ner i åldrarna. Å e inte vi vuxna där å uppmärksammar detta oacceptabla beteende, så ger vi signalen om att det e ok att frysa ut andra. Jag kanske överreagerar i denna händelsen, vad vet jag, men en sak vet jag å det är att jag hade ALDRIG s låtit Linus bjuda alla i killar i klassen utan en. Då hade han inte fått ha nåt kalas om så varit fallet. Jag tror inte eller snarare e ganska säker på att Linus inte är mobbad i skolan men han e heller inte helt accepterad av sina klasskamrater, vilket smärtar en moders hjärta oerhört mycket. I går kväll grät jag mej till sömns av bara tanken på hur Linus förmodligen känner sej inombord å sen den maktlösheten man känner som förälder över HUR man ska kunna hjälpa honom i hans kamp om att bli accepterad för den han är....


♥

*** ????***

Virrpanna som man e så har det visat sej att jag har missuppfattat min beställning vad det gäller min nya cykel... Tyckte ju att den såg lite rolig ut med sina små hjul. Kan ju säga att det tog inte lång stund förrän jag bestämde mej för att lämna tillbaka den, om det nu går??? De skulle höra av sej i morgon. Men för säkerhets skull har jag redan lagt ut den på blocket om någon e intresserad, givetvis till reducerat pris.... Att det ALLTID ska bli fel när jag gör nåt :(... Har ju länge funderat över om även jag har ADHD å har varit iväg på två bedömningsamtal inför ev utredning.
Så i slutet av Augusti ska jag få besked, å jag hoppas verkligen dom förstår hur viktigt det är för mej att få göra detta, vilken hjälp jag skulle kunna få.
Nu finns det säkert en hel del där ute som tänker å funderar över på vad mina beskymmer är, då de kanske inte är så tydliga utåt sett. Att jobba för mej är min räddning då min vardag oftast ger mej ett kaos inombords vilket resulterar i att jag blir väldigt arg å nedstämd, vilket olyckligtvis går ut över dom jag ÄLSKAR mest...min familj. Sen har jag fruktansvärt svårt för att sova, min hjärna sover aldrig å det känns som den jobbar allra mest när jag ska försöka sova. Det har gått så långt att jag har fullkomligt tappat förmågan av att kunna vara helt avslappnad vilket har fått en konsekvens av ständigt nackstelhet och ont i axlar. Har skaffat mej en bettskena för att jag biter ihop så på natten å har även försökt att gå på massage. Men massagen gick bara inte pga att jag inte kunde slappna av. Vissa dagar är bättre än andra å jag styrs hela tiden av impulser, därav alla missförstånd å misstag som då blir, tyvärr.
Har även tappat mycket av den sociala biten då jag känner att jag inte har ork att hålla fokus å intresse uppe. Klart att sömnen å att ha tre barn påverkar men jag har ALLTID känt att jag inte är som andra å därför måste jag ta tag i detta nu INNAN jag hamnar i en depression.

Så om någon tycker att jag inte är som jag brukar, att jag uppfattas lite frånvarande å ointresserad, ta inte åt er!
Jag har ALLTID varit mycket medveten om mina fel å brister men har inte vetat hur jag ska hantera dom, så när Linus fick sin ADHD diagnos för snart två årsedan så kände jag mej manad att söka hjälp.Har ju alltid sagt att jag känner igen mej så i Linus. Men inte förrän nu har jag orkat ta tag i det å det känns väldigt bra. Så nu väntar jag med spänning å framför allt hopp på att jag ska få göra denna utredning så att jag kan få lite perspektiv över mitt liv å framför allt en förståelse till mitt ibland omogna å egoistiska beteende. Även få förståelse å upprättelse för hur jag har betett mej som barn, i skolan framför allt. Men det är icke att förglömma att jag som barn även haft det väldigt jobbigt hemma med mycket alkohol å droger inblandade. Något som ständigt gör sej påmint med tanke på att jag idag inte har någon kontakt med varken min mamma eller pappa. Jag mår inte dåligt av att inte ha någon kontakt med dom snarare tvärtom. Men det finns en saknad av att HA en mamma å pappa, men inte just dom.... Detta är bara ett "litet" utdrag om en trasig barndom, oförmågan att känna sej nöjd och ovetskapen om varför jag är som jag är....
Så ta hand om er och var rädd om dom ni älskar.

KRAM ♥