15 december 2009

??????????????

Är hemma igen efter den värsta natten i mitt liv. I skrivande stund vet vi fortfarande inte vad som är fel på vår lille Albin.
Efter att ha varit på VC i går fick vi en akutremiss till Näl pga att Albins blodvärde var så lågt som 59, man bör ligga runt 120-150. Barn något lägre än vuxna. Personalen var mycket förvånade över att Albin var så pigg som han var.
Jag fick ringa hem Magnus som var i Trollhättan å jobbade. Han och Albin åkte in till Näl och blev inlagda med bloddropp. Som mamma känner man sig fruktansvärt hemsk som inte sett att ens barn varit så dålig, man tänker hela tiden på hur det skulle vart om vi åkt in tidigare.... Albin var magsjuk för ca 4 veckor sedan så därför har vi trott att han varit blek å hängig pga av att magen fortfarande inte hade hämtat sig.
Min svärmor kom hem till mig i går kväll och sa att jag borde åka in till Näl, de trodde att Albin hade leukemi eftersom infektionsprovet visade sig negativt och att vi skulle skickas ner till Sahlgrenska för att ta mer prover.
Den känslan av att få veta att ditt barn förmodligen har drabbats av cancer är obeskrivbar.
Man vill bara skrika rätt ut och det känns som man går i tusen bitar inombords.
Natten har som sagt varit den värsta natten i mitt liv och känslorna har gått som en bergodalbana som slitits mellan hopp å förtvivlan... Jag har bara gråtit å gråtit och undrat vad för hemskt man har gjort för att förtjäna detta. Albin har definitivt INTE förtjänat detta....
I morses fick vi en liten gnutta hopp då det andra provsvaret INTE visade på leukemi som det tidigare provet hade gjort. Och resan ner till Sahlgrenska avbokades för tillfället.
Läkarna kunde inte förstå hur det kunde visa så fel... Albin ligger kvar över natt och ska ta nya prover i morgonbitti igen. Det är nåt som inte är som det ska med benmärgen eftersom den har slutat att producera röda blodkroppar och om det är av en kraftig infektion eller om det är cancer vet vi inte i dagsläget. Och DEN ovissheten ska vi inte prata om hur den sakta bryter ner en psykiskt... Jag kan egentligen inte med några ord beskriva det som jag å min familj går igenom just nu... Men just nu lever jag på hoppet och är livrädd för att somna i natt eftersom jag inte vet vad morgondagen kommer att komma med för besked....
Ta hand om er för man vet ALDRIG vad livet har att ge.....

13 kommentarer:

~~*Pennyshouse*~~ sa...

Men käre vän....ryser & gråter floder här......
Kan bara tänka mig hur ni mår..fy faan rent ut sagt......

Håller bådeatummar & tår för att det inte är nått så allvarligt som cancer..

se nu inte det värsta Marika!!!
....det kan ju trots allt vara nått annat...
Varken Albin eller ni förtjänar nått sånt här....

säg bara till om det är nått jag kan göra....vet inte vad det skulle vara men du ska veta att jag finns här om du så bara vill spy galla över nån....

KRAMAR ER I MASSOR !!!

Nilla

Anonym sa...

vi tänker på er hela tiden! oavsett vad det är så SKA vi ta oss igenom det alla tillsammans! ring om vi kan göra något, vad som helst!

massa kramar!

maria sa...

fy va hemskt, hoppas verkligen att allt snart blir bra, tänker på er. Många kramar ifrån oss.

kram

Helena sa...

hoppas med all kraft jag har på att allt kommer gå bra! tänker på er hela tiden! massa kramar <3

Mona sa...

Snälla Marika, du får inte anklaga dig själv för detta som händer med Albin och er andra just nu. Det är absolut ingen som kan rå för något sådant här. Att detta är fruktansvärt är väl bara förnamnet och just den oro och ångest ni nu känner innan ni vet mer är tungt nog ändå att bära. Jag tänker på er och håller mina tummar hårt skall du/ni veta.
Kram

karin wångdahl sa...

Kunde inte bara läsa ditt inlägg Marika utan att skriva något till dig. Sen att veta vad man ska skriva är inte lika lätt. Jag hoppas och ber att er morgondag kommer med bra besked. Önskar det fanns något vi kunde göra, men ska i alla fall tänka på er och skicka stärkande tankar så mycket vi kan.
Stora Kramar till er alla.

Anonym sa...

Tänker på dig, vet inte mer vad jag skall säga än att de e fruktansvärt, men om vi hoppas alla riktigt mycket så kanske de kan komma positiva besked. Tänker på er, stor styrke kram från Anette

svärmor sa...

Ni vet var våra tankar är nu och vi finns här
älskar er alla
kram

Anonym sa...

Snälla gulliga Marika! Jag skickar världens största kram till er! Läste nu precis på FB, och störtade in på bloggen. Om du vill ha sällskap av en avlägsen med ändå vän, någon gång när som helst så messa eller ring! Jag kommer! Tänker på er!
Största kramen Pernilla, Små Steg! 0514-10022 0735701221

Anonym sa...

Älskade vän...jag vet inte vad jag ska skriva till dig och Magnus...å jag ser inte tangenterna för tårarna! Jag tror att du vet att jag finns här för dig och önskar av hela mitt hjärta att du hör av dig om jag kan göra något för dig!
Varmaste kramarna från mig och Staffan till er båda!
//Helen

Killarna på avd. 23 NÄL sa...

Man kan väl säga att de problem som förut kändes stora numer är löjligt små.
Albin sover lugnt här bredvid och imorgon är vi redo för nya prover och förhoppningsvis GODA nyheter.

Magnus

svärmor sa...

Dom goda nyheterna kom, världens bästa julklapp
kram

Salsays sa...

Tänker på er hela tiden. Ovissheten är fruktansvärd. Det är så hemskt att läsa.

Jag vet precis hur det känns, att man inte vill somna för man vet inte vad som kommer. Det var inte länge sedan jag själv satt i den sitsen och undrade vad som skulle hända Vincent.

Jag hoppas att proverna idag är bra.

Många kramar